Relationen

Jag undrar vad det här kommer att göra med oss. Med honom. Med min relation till honom. Egentligen är inte han så sugen på barn. Han går med på det för min skull. Jag tror att han förstår att alternativet är att skiljas. Även om jag aldrig har sagt det, så känner jag att om han skulle tvärvägra så skulle jag gå vidare själv. Jag vet att jag skulle fixa det. Och jag tror att han känner att han skulle förlora mer på en separation än vad jag skulle. Rent materiellt alltså.
Jag tror att han älskar mig och att han tycker att vi har det bra ihop. Annars så är han en förjävligt bra skådis. Och de gånger som vi har kaosat så har jag känt det på mig innan. Han har kunnat lura mig ett tag. Men jag har sett igenom hans lögner efter ett tag. Hans person har ändrats. Det har märkts.
Så jag tror faktiskt att han älskar mig och vill vara med mig. Och att han hellre offrar lugnet utan ungar, mot att slippa separera.
Men kanske kommer jag alltid att känna en oro att han stannar för att det är bekvämt. Så länge som jag tjänar fyra gånger mer än honom och min lön tillåter att vi lever så här bra.

Jag räknade lite igår på hur mycket (lite!) som jag kommer att få ut om jag blir gravid. Jag vet inte hur vi ska klara det. Blir till att skära ner på lyxen en hel del. Och när jag sen börjar jobba så måste vi ha en nanny. Och så skulle jag så gärna vilja flytta också. Tänk att ha ett eget hus. Känns som en omöjlighet just nu.