Längtan

Har börjat göra en inköpslista på bebis-saker. Jag är så långt ifrån gravid som jag kan vara, och jag väljer mellan vit eller ekfärgad spjälsäng. Varför gör man så? Varför bygger man upp förhoppningar, när man vet att det kommer göra så ont att falla?

En annan sak som jag funderar på är hur gravid-hormonerna kommer att messa med mitt huvud. Jag har kommit så långt ifrån svartsjukan och oron som jag levde så länge med. Och jag tänker att jag kommer att känna mig fet och ful och ensam. Att vår relation kommer att gå under på grund av barnet. Eller vår oförmåga att hantera oss, efter barnet. Barnet som jag inte ens vet om vi kommer att få.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Till mitt barn

Beta 163

Tidslinjen del 2