Annan sorg

Världens starkaste morfar finns inte längre. Fina fina morfar. Nu får du vara hos mormor igen. Men jag kommer alltid att sakna dig. Massor.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tidslinjen del 2

Så mina test-resultat var värdelösa och sköldkörteln skulle visa sig vara relativt lättfixat, men äggreserven var liksom nästan slut. De rekommenderade oss att gå direkt på äggdonation. Jag behövde ungefär 20 minuter på mig att acceptera faktum. Och när det var accepterat så funderade jag aldrig mer på det. Nu började några månader av tester. Varje gång vi kom till kliniken för att få hjälp att tyda testresultaten så visade det sig att det var ytterligare något test som saknades. Svårast var nog att få min man att "göra det" i en burk. Vi gjorde ett misslyckat försök hemma (Hallå! Hur lite öppning på koppen kan man ha? Verkade vara en tävling i pricksäkerhet), sen fick han lösa det själv en dag när jag var på jobbet. Så var då allt klart och vi väntade på donator... to be continued...
Läs mer

Till mitt barn

Imorgon ska vi till kliniken för ett sista besök. För dem är arbetet över och nu måste vi kämpa på själva. Läkaren ska kolla om du verkligen finns där och om du har utvecklats som du ska. Du är fem och en halv vecka gammal och ditt hjärta har börjat formas. Om jag har tur kanske jag kommer att få se ett litet tickande. Det känns lite som om imorgon är en avgörande dag. Precis som dagen för Beta-testet var avgörande. Tänk om du inte är kvar? Tänk om du inte har orkat? Snälla lilla du. Slå ditt hjärta för mig. Jag längtar efter dig. 
Läs mer

Oroa sig

Så ultraljudet gick bra. Där låg du och sprattlade och vred och vände på dig. Så mycket att de inte fick en chans att se din profil och ditt näsben. Läkaren försökte och försökte. Men vi såg inget näsben. Du får komma tillbaka om ett par dagar, sa de. Ett par dagar. Vet du hur mycket man kan googla på ett par dagar. Om jag inte visste vad inget näsben betydde förut så vet jag det nu. Och det är inget kul. Så igår var jag tillbaka igen. Den här gången låg du still. Så still att läkaren undrade om jag hade ätit något på morgonen. Och hon knuffade och bökade och försökte väcka dig. Men du bara låg där alldeles stilla. Sov du? Hjärtat slog så fint och allt annat såg bra ut och profilen och näsbenet visade du stolt upp. Så allt bra och du är så fin och jag längtar till vi får ses och jag får hålla dig. Jag kommer aldrig släppa dig. 
Läs mer